Agneta och Jans resa till Medelhavet

Agnetas och Jans resa till Medelhavet 2002 till 2004.

Det är den 27 juli 2002och vi är färdiga för avfärd. Nere på bryggan i Edenryd har en hel avskedskommitté samlats . Där är Gun och Lars Åsen , syster Inga Britt , svägerska Barbro med sin Janne och Kurt från Stockholm. Champagnen flödar och man tänker: Är det vi som ställer till med all denna uppståndelse?

Båten backas ut, alla vinkar och intet öga är torrt, i varje fall inte mitt. Tanken på Medelhavet och segling dit har väl surrat i huvudet hela livet ända sen jag läste min första sjöroman. Dock har möjligheten att komma iväg begränsats av flera faktorer; arbete, familj, ekonomi med flera.

I början av 1980-talet fick fantasin emellertid ny näringav en bok "Det nya båtlivet" skriven av Ebbe Gustavsson. Den handlar om hur man kan ta sig genom Europa på kanaler och därmed undvika Biscaya och samtidigt få se delar av vår världsdel som inte många svenskar kan. 1989 skaffade vi oss en båt som kunde vara användbar på resan och när vi båda tog ut pension i början av 2000-talet kunde vi börja planera på allvar. Äntligen !!! Ytterligare inspiration fick vi av en klubbmedlem, Åke Palm. Inte nog med att han seglade över Atlanten, han hade dessutom fräckheten att först av alla i klubben ta sig till Medelhavet på kanaler. En förmildrande omständighet i sammanhanget var att jag tillsammans med Eje fick vara med och segla hem Balladen från Torrevieja i Spanien till Sete i Frankrike. Där fick jag mycken erfarenhet som vi själva hade nytta av på vår resa.

Vi tänker inte trötta er med detaljerade beskrivningar av vad som hände varje dag, utan i stället låta er ta del av några mer speciella händelser från resan.

Östersjön.

Det började lugnt och vi passerade Skillinge och Smygehamn. Därifrån gled vi över till Rödvig i Danmark , vår första utlandshamn på resan.

I Rödvig fick vi så småningom sällskap av vännerna Hård från Bohuslän som seglar Allegro 27 och redan varit 2 ggr i le Grand Bleu med denna båt.

Tilsammans segladeAllegron och Harmonyn genom de fagra Smålandsfarvannen till Aerö. Vi passerade Stege, Vejrö, Omö och Svendborg, innan vi nådde Aerösköbing. Här skildes vi från våra vänner efter att ha fått låna många praktiska grejor till båten.

Efter att ha varit inblåsta i Marstal, en annan hamn på Aerö, var det dags för det stora språnget över till Tyskland, närmare bestämt Holtenau, en förort till Kiel.

Det var för övrigt inte ett så stort språng. 37 M var en ganska normal dagsetapp för oss hittills. I Holtenau hade vi hört talas om Herrman Thiessen, en firma som påstods sälja mycket billiga alkoholhaltiga drycker. Vi letade och frågade och till slut hittade vi rätt i det mest obetydliga och anskrämliga huset längs kajen.

Här kunde man beställa men inte ta med sig ."Morgen .um Acht Uhr "fick vi dumme Schweden höra av en expedit som var nästan lika bred som lång.

Vi drog oss tillbaka med svansen mellan benen och hade turen att träffa en annan tysk, betydligt vänligare, som sålde en tidvattentabell till oss , en liten skrift , där ebb och flod för hela kusten fanns med.

Det ska sägas med en gång , 98% av alla människor vi träffade på resan var trevliga och mycket hjälpsamma.

Kielkanalen och Nordsjön.

Hittills hade vi varit på mer eller mindre kända farvatten, men från och med nu var allt nytt . Stora slussar, tidvatten , nya slags sjömärken. Vi kände oss allt små den kvällen, den 7:e augusti. Visserligen hade jag seglat mellan Orust och Dover c:a 700 M , men då var jag gast under en erfaren skeppare, den ovan nämnde Ingmar Hård med Allegron.

Nåväl, på morgonen gick vi till Thiessen för att hämta ut allt det goda. Vi var i tidiga för att hinna med slussningen kl. 9.00. Utanför affären satt vår vän ,den något korpulente, och vi tassade fram på tå och bad att få ut vad oss tillhörde. "Acht (8) Uhr ", skrek han , så vi hoppade högt.

8.15 stapplade vi mot båten , fick ombord eländet och strax före 9 cirklade vi runt framför den dittills största sluss vi sett. Kl. 9.30 hade vi klarat av byråkratin och stod spända inför slussningen. Ingenting verkade hända! Portarna öppnades. Ridå! Vi hade slussat 1-2 dm utan att märka det. Mot kvällen , efter 10 tim kom vi till Brunnsbyttel i andra ändan av kanalen. Två saker la vi märke till. Längs kanalen , liksom vid nästan alla kanaler på vår färd, satt som stora fåglar, fiskare under jättestora paraplyer som skyddade både mot regn och vind .

Kanalen hade motström halva vägen och medström halva. Det berodde på att en å mynnade i kanalen ungefär halvvägs. Hamnen var nästan full men vi fick hjälp av en man i en snipliknande båt att lägga oss intill honom. Han kom, visade det sig, direkt från Sverige i en svensk båt och han var mycket bekymrad över att vi oerfarna "gamlingar" skulle ge oss ut på stora, grymma havet. Agneta blev inte lugnare av det.

Plötsligt gled en svensk båt in. En stor, mycket vacker båt. Agneta fick kontakt med mamman och 3 barn. Det visade sig, att familjen sålt allt de ägde i Lidköping och köpt denna Forgus 44. Hade de seglat förut? Inte mycket.

Vart skulle de? Visste inte, kanske Australien, men de skulle vara borta minst tre år.Barnen då och skolan. De hade fått dispens och skulle ha skola på båten!

Dagen D. Nu ska det ske! Iväg på morgonen och tanka intill en 20000-tonnare.Därefter ut på kanalen och cirkla runt med 15 andra båtar. Slussning och plupp! Ute på Elbe. Guppigt Upp med seglen. Full fart!

Och rasande fort gick det. Vi dundrade iväg med en hiskelig fart, max 10,2 knop. Hängde med bra i medström och medvind. För att undvika de stora fartygen höll vi ut åt kanten och passerade ibland farligt nära de jättelika prickarna. Dem smäller man bara på en gång!!!

För övrigt kan jag nämna att vår ständiga följeslagare, läckan någonstans nere i kölsvinet lagom till Nordsjön , visade sig från sin sämsta sida. Pumpning med jämna mellanrum var receptet!

Vid Cuxhaven ( då kände vi inte Hans Rautenberg i den blå båten) försvann de flesta av båtarna och vi kände oss alltmer ensamma. Det mörknade och vi följde gröna prickar utanför farleden. Där låg vi bra utan att riskera möten med de stora elefanterna. Strax före mörkrets inbrott gick vi för motor (ingen vind). Då passerades vi 5 knopstuffande av en stor, vacker båt med svensk flagg. Besättningen vinkade glatt. Familjen från Lidköping! Undrar var den blev av? d

Nu låter jag Agnetas dagbok ta över ett tag:

"Vädret är bra , mycket bra. Det är alldeles rätt dag vi valt för översegling till Holland. Vinden dör efter någon timme, vi startar motorn. För att inte få strul med de tyska myndigheterna tar vi också ner storseglet. (Om man går som vi brukar i Sverige med motor och storen uppe, måste man ha en speciell skylt uppe och den kunde vi inte hitta). Mörkret omsluter oss vid halv elvatiden. Vi håller varandra sällskap hela natten. Cirka en timmes sömn får vi vardera.

Det är drygt. Vi småäter lite, ser lastbåtar komma ifatt och snabbt dra förbi. Vi håller oss till gröna lysbojar på bra avstånd utanför rännan. De är väl upplysta och har nummer så vi vet på pricken, ha ha, var vi är. I förväg har Jan lagt in waypoints, minst 10 st, med mig som hjälp att läsa rätt koordinater. En gång under natten kommer ett lastfartyg så nära att det känns obehagligt. Vi väjer i god tid. Det är klar stjärnhimmel, lite gungigt och svart som i en säck. Jan tycker allt går bra, jag tycker inte om att vara ute i mörker i okända vatten, det känner jag tydligt. Jan tycker att jag ska gå och lägga mig, men det vill jag absolut inte. Det känns bättre att vaka in gryningen tillsammans. Mycket otäckt känns det, när vi ser en annan lastbåt komma och vi inte kommer undan den röda lanternan som visar att vi har skärande kurs. Ytterligare en segelbåt som seglar dyker upp i mörkret. Lastaren tutar och vi båda småbåtar vänder tvärt om med hjärtat i halsgropen. Därefter är det aldrig fler incidenter som väl är. Inte förrän vid halv sex är det skapligt ljust."

Resten av denna sträcka gick bra och vi nalkades med vördnad den berömda fyren Borkum Riff. När vi gled förbi de märkliga tyska badstolarna som stod på rad på ön Borkums strand och tog oss in i den konstiga hamnen med tidvattenskajer som kunde höjas och sänkas så där en 8-10 m kunde vi nöjt konstatera att vi gjort 117 M på 22 timmar. Rätt avstånd är 95 M ,men strömmarna hade varit mot oss. Efteråt konstaterade vi att vi haft en sagolik tur: tre timmar efter tilläggningen slogs ett av de stora vindkraftverken på Borkum ut av ett våldsamt åskväder.

11 augusti.

Vi gav oss en välbehövlig vilodag. Hyrde cyklar och utforskade ön som visade sig vara en tysk-holländsk semesterplats av stora mått. Tidvattnet var cirka 2 m denna dag och väldiga områden torrlades, som turisterna (även vi) gav sig ut på.

Förutom av människor besöktes stranden av mängder av vadarfåglar som trippade omkring och letade mat. När vi kommit tillbaka och var på väg till tvättstugan, träffade vi ett trevligt holländskt par i en Hallberg Rassy 36. De gav oss många tips om vilken väg vi skulle ta genom Holland.

12 augusti

Sista biten av Nordsjön gick på den stora floden Ems, som utgör gräns mellan Tyskland och Holland. Dåligt väder var på gång och vi for upp för floden ( som var 1-2 km bred) med tidvatten och vind i baken. Väl revade gjorde vi 8 knop mot flodens ström. Efter 18 M gled vi i allt mer tilltagande vind in i den lilla staden Delfzils trygga hamn-. Där var mycket välordnat och fint. Bl.a. fick vi se prov på holländarnas förmåga att handskas med och utnyttja vatten. Kaptenshuset (med duschar och toaletter) flöt i vattnet och man gick ner en våning för att duscha; ett par meter under vattnet!

Delfzil var en trevlig plats och det var skönt att ha nära till land och kunna se mer avslappat på tillvaron. Det kändes fortfarande mycket bra att ta igen sig efter Nordsjön. Det gungade väldeliga så fort man gick iland. Varje dag fick vi kontakt med vänner och släkt, antingen via telefon eller Sms. Det var tryggt att veta att många tänkte på oss.

Vi hade alltid blommor på bordet , Agneta plockade en bukett på Borkum som prydde vårt bord med kända och okända växter. Nu kunde vasen stå kvar på bordet utan risk!

13 aug. Vi ger oss in på kanalerna.

På morgonen fick vi ett kanalkort av en holländare och köpte själva en obligatorisk bok, Wateralmanak, där allt om regler, hamnar och kanaler står….på holländska!!!

Äntligen dags: Hur går motorn , har vi diesel och vatten m.m? Hur är det med den svårfunna läckan? Häng ut fyra fendrar på varje sida och så de specialgjorda plankorna utanför fendrarna. Men masten då? Jo, på vissa kanaler i Holland kan man ha masten på . Man har öppningsbara broar hela sträckningen.

Vi puttrade bort till slussen och tänkte: Tur att vi tränat på Göta kanal.

Båten gled in i slussen och vi lade våra linor runt pollarna. Slussporten stängdes och…… båten sjönk! Vi var i Holland; land kan mycket väl ligga under havsytan!!

Vi kom efter 26 km till den stora staden Groningen. Det var en härlig känsla att glida fram mellan vackra villor med gräsmattan perfekt trimmad och den stora ( eller lilla ) båten liggande vid egen brygga.

I Groningen tog allt en väldig tid, broar skulle öppnas, båtar skulle mötas och så skulle vi hitta en hamn. Till slut kom vi till en utvidgning av kanalen, mitt i staden. Det var som en liten sjö. Ingen plats var ledig, men ett vänligt par vinkade in oss, och vi fick ligga utanför deras båt. Mannen hade jobbat mycket i Sverige, och vi fick god kontakt. Vi hade mycket att titta på. Roddklubben körde träningspass mellan oss och en stor vacker byggnad. Det var ett museum. Hela byggnaden, stor som en halv fotbollsplan, flyter i vattnet!!

Plötsligt kom en trevlig, ung man gående förbi och vinkade åt oss och skrattade.

När vi senare fick prata med honom visade det sig ,att han varit hela sommaren i Sverige, seglande ensam i sin fina Vindö 45.Han kunde Västkustens hamnar bättre än vi svenskar. Han slutade med att säga ett svenskt uttryck han fäst sig vid: Finns det hjärterum finns det stjärterum!!

14 aug.

Lämnade våra trevliga grannar och fick med oss en present på tre gamla, men mycket användbara kanalkort. Kanalen drog sig ut mot kusten och ett tag kunde vi satt segel i en grund havsvik. Sen bar det inåt igen, och vi landade i en mysig klubbhamn för övernattning. Under dagen hade vi fått pröva på de gamla holländska prickarna; Trädgrenar nedstuckna i botten, på babords sida hopsnörd krona, på styrbords yvig.

Vi hade också vår första grundkontakt; vi fastnade i dyn vid en broöppning men lyckades backa oss loss. Detta blev vi så småningom specialister på.

15- 17 aug. Lunegat, Leeuwarden, Sneekenmeer, Lemmer.

Under dessa dagar fick vi många tillfällen att beundra holländarnas vackra och funktionella broar. Dessutom fick vi betala broavgift i en holländsk trätoffel som sänktes ner med ett metspö.

Lugnt, behagligt och varmt. Fick sätta upp vårt hemmasydda solskydd, 30-35 grader.

I Leeuwarden parkerade vi med masttoppen uppe i en vacker lind.

I Sneek fick vi segla mellan hundratals småbåtar som hade lördagsroligt i den grunda sjö (1-2 m) som ligger vid staden.

När vi kanalat färdigt och kom fram till Ijsselmeer, den stora insjön som tidigare varit hav, fanns det en sluss. Det var söndagskväll, och båtarna stod i många och långa led för att komma med kvällsslussningen. Vi var 200 båtar i slussen från stora tremastare till 3 m jollar. Slussen var över hundra m lång och folk tog trängseln med gott humör. Vi höll på att bli av med solfångaren till bakomvarande båts peke, men allt avlöpte väl. Lemmer var trevligt men värmen gjorde att vi inte orkade mer än en liten tur på stan med en stooor öl!

15- 22 augusti.

( 80 M ) Ijsselmeer, äntligen segling. Visst , det hade varit spännande att gå på kanaler men vi har ju en segelbåt! Ijsselmeer är värt en förklaring. Det är en före detta havsvik, Zuiderzee, som avstängts från havet med hjälp av en jättelik vall med motorväg och allt. Vattnet innanför vallen har sedan blivit sött, så nu är det en väldig"insjö", Ijsselmeer, stor som Vättern. Djupet i den varierar mellan två och fem meter, verkligen grunt alltså. När det blåser upp blir sjön krabb och otrevlig.

Tillsammans med ett hundratal flugor från Lemmer gled vi ut på det stora vattnet och där var vi inte ensamma, precis. Agneta räknade till fyrahundra båtar inom vårt synhåll. Fin vind, gamla holländska bredbottnade båtar, varmt och ljuvligt. Vi tog oss tvärsöver I. och möttes i inloppet till Enkhuisen av hamnkapten som gav oss fin plats längs med kaj. Innan vi hann göra mycket , låg två båtar utanför oss. Städerna kring Ijsselmeer är gamla hansastäder, mycket pittoreska men numera också väldigt kommersialiserade. Myggen i stora svärmar gjorde att man kände sig som hemma. 35-37 grader, klockspel och stark trafik gjorde sömnen orolig.

De följande dagarna seglade vi i lugn takt till Hoorn, Edam (edamerost) och så småningom uppför floden Ijssel till Kampen, där vi i Wateralmanaak sett att det fanns en mastkran. Vi hade av holländare fått tipset att inte passera Amsterdam ( för stark trafik med jättepråmar) utan i stället ta oss uppför Ijssel till Rhen.

På väg till Kampen såg vi en märklig syn: massor av bilar körde på horisonten rätt ut i Ijsselmeer och försvann. Det visade sig vara en motorväg byggd tvärs över "sjön" som delade av en bit som heter Markenmeer. Alltså fick vi slussa oss under motorvägen. I mynningen av Ijssel var det brett, en kilometer eller så, liten motström (1,5 knop) och en broöppning av en jättebro över ett sankt område. Väl framme vid en jakthaven strax före Kampen svängde vi babord in i en liten sjö, och där mottogs vi av ett par i 70- 75 årsåldern. Artigt frågade jag, om de kände till Sverige. Oh ja, blev svaret. - Vi kommer just därifrån. - Har ni varit i Sverige tidigare? - Ja, minst tjugo gånger. - Oj då. Var har ni varit i år? - Ja, vad var det nu det hette? Sundsvall .!!!! Tablå!!! Dessa fantastiska "Flygande holländare ", som liksom nästan alla i landet talar en utmärkt engelska, hade sett mer av Sverige än vi. De seglade en holländsk Contest 31 och berättade att den trevlige, unge hamnkaptenen snart skulle komma. Han lovade, när han dök upp, att hjälpa oss med masten dan därpå. Vi hyrde cyklar och tog oss de tre km in till staden för ett rejält skrovmål.

23 augusti.

På kvällen hade vi förberett lite och nu gick vi upp tidigt och tog av bommen och lossade på riggen. Hamnkapten kom och 10.30 låg masten på våra special-hemgjorda kryssben. När allt var surrat och klart tog vi våra cyklar och begav oss till den gamla staden Elburg. Även detta var en gammal hansastad. Tänk, så långt in havet gick för bara hundra år sedan. På kvällen skulle Jan vara social och gick till klubbstugan. Där kostade ölen tio kronor, och den flödade så pass att Jan fick avbryta efter den tredje och vackla hem rökande en fet cigarr.

24 augusti.

Nu började den verkliga kanalresan. Dock inte utan problem; läckan fanns kvar, trots alla försök till lagning, vi hade dåligt med laddning ( kontakt med vår ständige hjälpreda Lars Åsen), och dessutom tyckte vi, att motorn rök för mycket.

Hur som helst; vi gav oss i väg från det trygga Kampen mot okända äventyr.

Många hade nämnt den gamla, fina staden Zutphen som ett måste, så dit ville vi.

58 M visade loggen men vi hade gjort 38, när vi kom fram efter 10 långa timmar. Det var ganska enerverande men också intressant , att folk som promenerade längs floden snart försvann i fjärran. De gick ifrån oss. Så våldsamt stark var motströmmen! I regn och åska tog vi oss in i Zutphens hamn mitt i centrum.

Det hör till saken, att hamnkapten som hjälpt oss med masten i Kampen varit envis om hur masten skulle ligga på sina kryssben. Han lade den med toppen utskjutande cirka 2 m framför stäven. Toppen var dessutom riktad nedåt, medan grovändan låg två meter upp. Detta skulle visa sig vara ödesdigert för oss senare.

I Zutphen anvisade den "snälle" hamnkaptenen oss en plats långt in i den trånga hamnen. Ni får backa in, sa han kallt. Han hade definitivt aldrig backat med en Harmony!! Hur som helst gjorde skepparen en av sina bästa inbackningar och med hjälp av två snälla båtmänniskor kom vi fint in på plats. Det var bara det, att precis, när den rara damen böjde sig fram för att ta akterlinan, baktände vår motor med en väldig knall med mycket sot rätt i ansiktet på henne. Jag vill inte påstå, att hon såg ut som en "neiger" efteråt, men det var lätt att hålla sig för skratt i det läget .

25 augusti. Vilodag i Zutphen.

Detta betyder att Agneta får en välbehövlig tur i gamla stan, medan Jan börjar se över båten. Generatorn sitter lös. Undra på att laddningen har sviktat. Kollar oljan . För mycket olja i motorn. Jag måtte inte ha fått ut den gamla, när jag bytte. Hoppas inte motorn blivit skadad av en liter olja för mycket. Läckan finns envist kvar, trots alla försök till reparation.

26 augusti. 25M till Loowarden.

Kraftig motström mötte oss som vanligt. Längs floden fanns det mycket fåglar bl.a. en egyptisk gåsart, som förvildats i Holland, nilgåsen, en mycket vacker fågel. Stork är inte heller den en vanlig syn för svenska ögon. Det var ont om hamnar på denna etapp, och till slut gav vi oss in på Niederrhijn efter att Ijssel "tagit slut". Vi var nu i närheten av Arnhem , en stad som blev sönderbombad under världskriget. Vi gick inte till storstaden utan vek av söder ut mot Tyskland och huvudgrenen av Rhen, som här heter Waal. I ett gammalt grustag skulle det finnas en privathamn. Vi tog av åt babord och sen satt vi fast. Floden hade sandat igen inloppet. Med tur och skicklighet lyckades vi ta oss loss och gled sedan in i ett perfekt stilla vatten och in till hamn, där vi blev väl mottagna. Vi hade hamnat i så nära vildmark man kan komma i Holland. Utanför hamnområdet fanns ett reservat, där det strövade en hjord med vilda hästar.

27 augusti. 13 M eller 26 km till den stora staden Nijmegen.

Som ni ser jämnar här strömförhållandena ut varandra. Först kämpade vi oss upp för Niederrhijn med 2-3 knops fart, sedan störtar vi oss utför Waal med 8-9 knop. Waal var inte rolig. Full sjögång pga. alla dessa pråmar, som vi mötte eller som fräste förbi oss. Här gällde det att hålla i rodret och vara kall. Floden var 200m bred, så det fanns plats. Men svallet!!

På mycket kort tid kom vi till Nijmegen. På andra sidan floden anade vi en hamn och styrde över. Som vi drev!! Vi nådde andra sidan långt nedanför hamnen och fick vända om. Vi tyckte inte att det hände något. Vi stod stilla eller kanske gick det sakta baklänges. Här gällde det att ta till reservkrafterna!! Full gas och sakta men säkert knegade vi oss in i den skyddande hamnen. Vi låg i ett oerhört oväsen hundra meter från en bro med motorväg, men vi låg väldigt stilla och gunget i kroppen försvann sakta. För att vara en holländsk stad är Nijmegen ovanlig. Den är mycket kuperad, och slottet längst upp måste en gång i tiden behärskat området.

Vi fick en glad hälsning från Vodafone. Man undrade om vi fått mobilen stulen. De tyckte att räkningen var ovanligt stor. 1500 kr. Omtänksamt!!

28 augusti. Nijmegen- Vierlingsbeek. Totalt hela resan från Edenryd 775M

Waal medströms några km, sedan in på en kanal som ansluter till den stora floden Maas.. Maas var till skillnad frånWaal lugn och behaglig och dessutom var det den vackraste floden dittills, som buktade sig fram och åter i ett kuperat landskap. Två slussar var inga problem och plötsligt, mycket snabbare än vi väntat var vi framme vid vår övervintringsplats, Vierlingsbeek. Hur i all sin dar kan man få för sig att lägga sin fina båt i en håla som ingen känner till, inte ens holländarna? Svaret är, att medan vi planerade vår resa , såg vi en annons i Odysse´, medelhavsseglarnas tidning, om en plats i Holland med upptagning och vinterplats, som var mindre än hälften så dyr som de franska. Vi hade ringt ner och pratat med herr van den Boogard, som var väldigt trevlig och ingav förtroende. Det passade oss bra med Holland och vi accepterade utan vidare erbjudandet:2500 kr för allt ( I frankrike fick vi betala 6500 kr för sämre plats).

Dock hade vi väl tänkt oss en liten hamn, där man i godan ro kunde förbereda båten för lyftet. Därav blev intet. Fram till kaj, ner med slingorna och efter en liten diskussion om var lyftet skulle sättas , stod båten snyggt och prydligt på en fiffig trailer, med en traktor framför. och sen tog det ytterligare några minuter, så stod båten bland en massa andra på van den Boogards gård. På upptagningsplatsen fanns plats både ute, som vi tog, och inne i stora hangarer. På kvällen letade van den Boogard upp ett litet mysigt hotell, där vi var de enda gästerna och fick sitta och grilla med värdfolket.Dagen därpå hemfärd med tåg och den första fjärdedelen av resan var över.

Agnetas och Jans kanalresa del 3.

Det har blivit vår år 2003 och vi har övervintrat i Sverige , medan Harmoni legat i blåsten i Holland. Vi åker bil ner beväpnade med bland mycket annat en symaskin. Dragkedjan mellan sprayhood och tält behöver bytas. Först hälsar vi på våra vänner Bos. Vädret är kallt och Agneta får låna en vinterjacka av Tjacko B. Vi får en vägbeskrivning och kastar oss ut i den hemska trafiken, kör rakt genom Amsterdam och kommer snart fram till vår kära Harmoni. Hon står där vindpinad och smutsig men hel.

Vi får bo en natt hos våra värdar från 2002, sedan är de bokade p.g.a. en långvandring genom Holland som kräver många bäddar. Nästa natt hyses vi in hos en 80 år gammal man som inte kan ett ord engelska. Vi får använda tecken och en del gemensamma ord och det fungerar väldigt bra. Jan som värden heter och vi blir goda vänner. Agneta sitter och syr medan jag ser över båten. Den 13/4 är vi klara och Harry van den Boogard snitsar ner vår båt till floden med stor elegans. Harry är helt otrolig i sitt forslande av båtar. På en specialgjord trailer kör han med millimeterprecision dessa stora farkoster. Båten lyfts i , allt fungerar, även läckan. Både herr och fru van den Boogard vinkar av oss, vi har blivit väl omskötta och det känns som om de gillar oss. Det är ömsesidigt och inte blir det sämre när vi betalat.

Billigt, bra ,säkert och trevligt!

Nu iväg, uppför Maas ( Up the Lazy River). Motströmmen är måttlig och vi tar oss fram ganska snabbt. Halva dagen har gått och vi nöjer oss med en liten bit , 20 M (15 över land) till Venlo, där man hedrar oss med att hissa den svenska flaggan. Mysig hamn och tempen är god; 15 grader.

14/4

Venlo -Weert 34M , summa 824 M, 4 slussar, upp 30 m.

11 grader i båten när vi vaknar! Får tvättat innan vi sticker iväg, skönt.

Det är måndag och många stora och breda pråmar på Maas, så det gäller att hålla sig på sin kant. Vi är lite nervösa när vi glider in i första slussen . Den är ju så STOR: Framför oss finns en motorbåt med 3 glada gossar ombord. Vi lägger oss bakom den och studerar noga hur de gör, och så apar vi efter. Allt går bra, och vi tuffar vidare . Det visar sig snart, att motorbåten( Eisvogel-Kungsfiskare) gör samma fart som vi, så vi hänger på. Vi börjar prata. Det är 3 lärare som har påsklov och frufritt. De tycker att Maas är en tråkig väg för oss och lockar med oss in på en mindre kanal som går i en runda in i Belgien och tillbaka till Holland. Vi tycker det låter trevligt och ångrar oss inte när vi puttrar fram med fågelsång och betande kor längs vattnet. 23 grader varmt ; man tror inte det är sant.

Det blir en lång men trevlig dag som avslutas med att Jan tätar läckan för tionde gången.

15/4

Weert- Maastricht 30 M , 5 slussar- 14 m

Fantastiskt väder ,24 grader i skuggan.

Vi ger oss iväg efter våra nya vänner Norbert, Willy och Ralf. Fågelsång och ljuvligheter ända till första slussen. Den är 2,5 m, en baggis! Allt går bra ända till det är en decimeter kvar . Då tappar vi greppet, först Agneta som står längst fram ( svåraste positionen) och sen Jan , varpå Harmoni glider ut i den stora slussen och gör en helomvändning till åskådarnas skräckfyllda förtjusning.

Lite back och lite fram så glider Harmoni med fanan högt och helt oskadad ut ur slussen. Har ni försökt vända en långkölad segelbåt inne i en sluss med en mast stickande ut framtill? Försök inte! Vårt självförtroende får sig en första knäck!

Senare på dagen smyger vi in i den gamla, historiska staden Maastricht, känd för EU-fördraget. Med Eisvogel som vägvisare tar vi oss in i en smal passage , där det är motström, mellan hundratals husbåtar . Efter flera grundkänningar lyckas vi klara en gammal handdriven sluss, inte mycket större än båten och snart är vi inne i centrum av Maastricht, där det finns en stor "basin" med förtöjningsmöjligheter. Spännande. Vi får en bra plats mellan Eisvogel och en jättelik, engelsk motorkryssare. Tyskarna bjuder oss på middag och sedan skils vi. ( Norbert ,ägaren till Eisvogel kom året därpå med hela sin familj till Edenryd och hälsade på.)

16/4 tillbringar vi i staden M.. Agneta shoppar och Jan lagar läckor.

17/4 Maastricht - Huy 35 M 4 slussar (20m)

Dagen börjar med att gentlemannen från jättebåten kommer förbi när vi äter frukost. Han stannar och säger på utpräglad oxfordenglish: "How civilized". Vi vet än idag inte om han avsåg marmeladen eller yoghurten.

Från Maastricht kommer vi ut på Maas igen och går söderut. Landskapet är oerhört smutsigt och vi passerar massor av nedlagda skräpiga fabriker. Då är Liege finare med bl a en vacker förgylld bro.

Slussningen går bra tills vi kommer till den sista slussen. Där fastnar brädan i väggen och vi tappar taget igen. Slussvakten står bara och tittar, men vi klarar oss själva.

På kvällen hittar vi en liten söt hamn, där vi får en viss ro med en motorväg och en järnväg inom 100 meters avstånd och med utsikt mot ett kärnkraftverk. Strålande!!!

18/4 Huy- Namur 18M. 2slussar 10 m

På morgonen blir vi omskötta av en medlem i båtklubben. Han lånar ut duschen i klubbhuset och vi försöker prata franska med honom. Som de flesta fransktalande blir han glad över att vi försöker tala hans språk. Vi går en lång promenad till staden och på vägen tillbaka gräver Jan upp en naverlönn (1 dm hög) som vi tar till båten och som nu växer så snällt i vår trädgård.

Det är långfredag men inte helgdag i Belgien. Alla affärer är öppna.

Vi kommer iväg vid 12-tiden. För att komma ut ur den trånga hamnen får vi dra båten baklänges för hand och sedan vända den. Snyggt jobbat!

När vi kommer en bit på floden, ser vi att landskapet blir allt vackrare och bergigare. Vi är på väg upp mot Ardennerna, en bergskedja ( ardennerhästen) . Tänk, att man med båt kan ta sig t.o.m. över berg.

I slussarna går det bra, i den första lägger vi oss (med skepparens tillåtelse ) längs med en pråm, i den andra får vi slita som djur för att hålla fast, när 3 pråmar ligger framför oss med propellrarna igång och virvlar runt vattnet.

Väl framme i Namur får vi en utmärkt plats utmed kajen vid Meuses (Maas) strand. Tvärs över floden ligger en vacker ,upplyst gammal borg högt upp på en kulle. Vi känner verkligen historiens vingslag och tänker som så många gånger senare: Är det vi som får vara med om detta?

19-20/4 Påskafton och påskdag.

Vi vaknar i 7 graders kyla inne i båten (ute 4) och får snart kontakt med en vänlig hamnkapten, som förutom att han ger oss nycklar till toa och dusch även tar sin egen bil och fixar diesel åt oss. Fin service. Nu kan vi koppla in vår värmefläkt och få det lite mysigt.

Tiden i Namur går till promenader. Först upp till borgen som förr måste ha behärskat nejden. Vilken utsikt! På vägen ner plockar Agneta en bukett vildblommor som vi sätter på bordet.

En marknad längs med floden får också besök liksom en pub, där vi dricker Leffe och tittar på prinsessan Viktoria på TV.

Framför oss längs kajen ligger en tysk segelbåt av trä, cirka 8 m lång och ganska öppen. Vi börjar prata med mannen ombord som är ensam. Han heter Jan Borman. Hela hans uppsyn och framtoning luktar svårmod, men vi lyckas komma under skalet på honom och bjuder över honom på te. Han är i vår ålder och det framgår snart att han har lämnat sitt gamla liv. Hans enda supporter tycks vara hans 90 åriga mamma, som när hon var 80 hade varit i Irak och demonstrerat för fred.

21/4 Annandag påsk. Namur- Dinant 15M 6 slussar 15m upp

90 m högre än Maastricht

Vi tar farväl av gässen som vaktat vår båt i 2 dagar och tuffar iväg. 45 euro var dyrt! Vi klarar 5 slussar med glans ,men i den sista för dagen går det åt skogen igen. När det är 3 dm kvar driver stäven ut och vi orkar inte hålla eländet kvar.

Jan blir vansinnigt arg (på sig själv), men kastar sig ner, startar motorn och lyckas på något sätt få båten över till andra sidan av slussen, hoppar i land där och vi håller fast. Inga skador.

I Dinant är det 22 grader och mängder av människor flanerar längs stranden. Vi känner oss som apor i en bur och flyttar tillsammans med Jan B. till en avsides liggande flytbrygga. Vi har druckit kaffe med Jan B. och även studerat hans båt. Det är inte utan att Harmoni känns som en lyxkryssare jämfört med hans båt. Vår känns hemtrevlig att stiga ner i , hans är bara konserver och en stor säng! Men Jan B. har intressanta och rara sidor. Han är väldigt generös och en hejare på att citera sin älsklingsförfattare Selma Lagerlöf.

Hela dagen har Belgien visat upp sina vackraste sidor. Meuse slingrar sig lojt och långsamt mellan höga berg, vackra åsar, trevliga byar med hus som tagna ur sagor med underbara trädgårdar. Bergsklättrare, fallskärmsflygare och motorcykelkaravaner har förgyllt vår dag.

22/4 Dinant- Fumay 26 M 10 slussar 27 m upp

Vi har bestämt med Jan B. att starta kl 8.30.Vi har en massa slussningar framför oss. Landskapet är lika vackert med höga klippor , vackra hus. och nyutslagen skog. Flera borgar glider vi förbi liksom en amerikansk stridsvagn (krigsminne).

I första slussen blir Agneta ledsen och tycker allt är jobbigt men Jan är optimist och klar över att idag ska det gå bra. Det gör det också. 10-0 till hemmalaget dvs. 10 bra slussningar, mycket tack vare trevliga franska slussvakter som tar repen om pollare längst upp. Perfekt! Nu är vi alltså i Frankrike och ligger i en liten by eller stad som heter Fumay. Massor av flaggor välkomnar oss och vi försöker lägga oss vid den svenska men det går ej. För grunt. Vi får flytta oss till 1,60 m djup, där vi nu ligger och tänker på vår vän Jan B.

Vi hade haft en fin kanaltur tillsammans och bl.a. passerat vår första tunnel på cirka 500 m. Vi hade kommit in i Frankrike vid Givet utan att kunna lösa vignetten ( genomfartsbeviset för hela Frankrike) men däremot pratat med norska seglare på väg hem efter 2 år. Allt gick bra tills vi kom till 7:e slussen.

Där ledsnade Jan B. och vände efter ett par incidenter. Han backade ur slussen och vi fick slussa ensamma. När han inte dök upp, vände vi och letade upp honom. Han var deppig och trött och ville ingenting mer, så vi fick lämna honom. Det kändes mycket tråkigt och sen dess har vi inte sett honom och vet ej hur livet farit fram med honom.

23/4 Fumay- Charleville/Messiers 35M 10 slussar, 25 m upp. 150 m över hav.

Fint väder. Ane´ lagar frukost, medan Jan byter generatorrem. Läckan verkar tät.

Dagen börjar med en sluss på 4,10 m. Automatisk! Vad innebär detta?

Vi vet lite, alltför lite men har sån tur att tyskarna, som legat bak oss i Fumay, glider förbi oss i sin motorbåt. De har två flickor, av vilka den ena far uppför slusstegen som en blixt och servar både dem och oss med tampar.

Vi har vid starten denna morgon fått en sändare med oss för att kunna öppna slussarna. Efter 2 läroslussar med tyskarna och ett antal för oss själva kan vi ge en noggrann beskrivning av förfarandet.

Cirka 300 m före slussen sitter en mottagare på en stång . Denna ger man en signal från handsändaren , varvid slussporten sakta öppnas och röd lampa blir grön.
Glid försiktigt in i slussen.
Lägg till vid stege.
Gör fast oss vid stegen midskepps.
Jan äntrar stegen med dödsförakt och tar med en förlina. Lägger den om pollare
Förlinan släpps ner till däck och Ane´ gör fast den.
Ane´ lyfter upp aktertampen med båtshake. J. tar emot , lägger den runt pollare och släpper ner den till A. som gör fast.
J. klättrar ner och lossar mittampen samt rycker kraftigt i den blå stång som sitter utmed stegen.
Luckorna bak oss stängs.
J. tar förlina och A. akterlina strax innan vattnet störtar in.
Nu gäller det att hålla i och inte låta vårt tunga förskepp driva ut, för då är det kört.

Allt detta har fungerat mycket bra i dag och vårt självförtroende växer.
Dock måste något oförutsett hända även en så bra dag!!

Vid sluss nr 7 hände ingenting, när vi signalerade vid punkt 1.

Signal igen. Inget. Igen. Nada. Det som hände i den smala kanalen var att fick grundkänning ett par ggr vid våra fram - och bak manövrar. Vad göra?

VHF olika kanaler. Ingen kontakt. Telefon!! Vi hittar 2 nummer på vår kanalkarta. Ringer och får på bra engelska veta att numren är för gamla.

Vi är på väg att vända tillbaka till staden vi passerat för någon timme sen, för här vid slussen finns inga möjligheter att förtöja. Då hittar vi ett halmstrå. Vi köpte ju en ny karta för några dar sen. Längst bak står numret till förlaget. Kartan är visserligen över Paris men är vår sista chans.

Vi ringer upp .På franska!!! J. kan på sin mesiga men ovärderliga skolfranska förklara problemet och en kvart senare kommer en liten bilkörande upp till slussen och allt ordnar sig. Puh!!

A. berömmer J. men grälar på slussvaktarfrun som låg och solbadade och måste ha hört och sett oss.

24/4 Vilodag i Charleville-Messiers.

Detta betyder att Jan jobbar med båten. Fläktremmen byts och vatten pumpas ur.

Läckan värre igen, men ett par slangklämmor byts och så hoppas vi igen.

Ane´ går på stan och shoppar lite, men tycker att trots att det är en vacker stad, så är den bullrig och full av avgaser. Hon kommer "hem" och vi går och tvättar.

Det är första tvättmöjligheten sen Holland och den måste utnyttjas.

När vi är tillbaka i båten, får vi besök: först av en jättestor råtta som kilar omkring i kanalkanten; sen, betydligt trevligare, en fransman som stannar till och vill prata. Vi talar lite franska och spär ut den med engelska och har riktigt trevligt. Den svenska flaggan utgör alltid ett dragplåster på folk. Mannen bugar sig plötsligt och överräcker en gåva, två chokladpaket, innan han går. Vilken överraskning!

Denna dag är vi extra uppmärksamma på SMS och telefon. Vår vän Sture ska genomgå en stor by-pass operation. Framåt kvällen ringer Brita och berättar att det gått bra trots vissa komplikationer, som vi som tur är inte anade vidden av just då. För båtvännerna i Edenryd kan jag nämna att Sture gjort vårt första vandringspris i klubben och att ni kommer att få höra mer om honom.

25/4

Charleville- le Chesne 30 M, 10 slussar upp (162 m över havet)

Nu är vi på toppen, dvs. toppen av Ardennerna i Frankrike. Det liknar inte alls en bergskedja utan mer en vacker böljande jordbruksslätt. Dagen blir mycket njutbar för en naturälskare. Sydnäktergal, glada, trädgårds-, törn-, rör- och sävsångare sjunger för oss. Sommar, 15- 25 grader. Lite regn, mest mulet. Bra resväder. Alla 10 slussarna går som på räls. Vi fungerar bra som lag.

Detta är det positiva. Det andra började redan igår kväll i Charleville.

Agneta ville att vi skulle prova den nya generatorremmen. Sagt och gjort!

Motorn ( vår kära trofasta MD 7 B) startade, och det skrek till som om någons finger satt i kläm. Stopp i motorn. Vi tittade ner och väntade på katastrofen. Då ser vi att när vi bytt rem har generatorn flyttat sig lite och kommit i kontakt med en lång kopparskruv som håller fronten på motorlådan. Tablå!!! Ut Med skruven , in med en kortare. Allt väl. Sedan sov vi gott.

Denna dag börjar i stor stil . Vi avverkar 5 slussar och tar farväl av vår trogne vän Meuse. Vi går in på en av de äldsta och smalaste av Frankrikes kanaler, Canal des Ardennes. Lugn och stilla men som en kontrast helautomatiserad.

Vi njuter, tills Jan tittar ner och ser en gul lampa lysa. Ingen laddning . Hurra!!

Generatorremmen har hoppat av! Som tur är vet Jan att en diesel går utan generator (kom detta ihåg), när den väl startat, så vi kör på.

Inte en tilläggsplats att finna. Till slut lägger vi till mellan 2 tätt liggande slussar och förargar därvid en pråmskeppare som hytter med näven. Trångt.

Byter tillbaka till den gamla remmen Hoppar iland och plockar fransk gullviva som finns i mängder. Passar på att pumpa. Katastrof igen. Mängder av vatten har kommit in, och vi vet fortfarande inte hur och varför. 2 slangar har bytts, propelleraxeln läcker icke, roderaxeln läcker icke. Nu riktas misstankarna mot vattentanken, som kan ha spruckit. Vi kör på men humöret är ej på topp, när vi kommer till le Chesne, en liten by med brygga. Vi börjar t o m prata om att vi kanske måste ge upp, ta upp båten och åka till Sverige.

26/4

Le Chesne- Attigny 28 slussar och 81 m ner

Otur är ordet för dagen. Vi hade tänkt njuta, när vi äntligen hade utförsbacke, nedåtslussning och fantastisk utsikt över dalen. Det blev inte riktigt så.

Regnet strilade, sikten var dålig men humöret ändå bra. Vi hade nått ett av våra mål: Ardennerna ska överseglas.

Det vi ska passera är en lång slusstrappa med 27 slussar. Framför den första blir vi liggande en lång stund. Lamporna lyser envist rött. Förklaringen visar sig vara ett litet tåg på 3 pråmar som ska genom. Så bra allt går sen och så mycket nytt vi lärt oss. Vi blir hela dagen följda av servicemän i små vita skåpbilar eller mopeder, som ser till att det flyter på ( i många bemärkelser). Trots vädret är det en stor upplevelse att glida framåt, nedåt i det vackra landskapet. Ett vildsvin blir dagens djur. Grisen springer omkring i en stor flock med kor!!

Vid en sluss får vi vänta på en pråm. Vi kör fram, backar , kör fram. Strömmen från slussen gör att man ej kan ligga stilla. Till slut kommer den stora bjässen glidande. Han kör verkligen långsamt och fint men det är smalt och vattnet trycks undan av pråmen. När dess ena halva passerat känner vi förskräckta att vi sugs mot den med stor kraft. Jan kastar sig på gasreglaget och vi kör med emfas in bland buskarna och undgår med knapp nöd att krossas mot pråmens akter.

Den enda skada vi lider av det hemska mötet är att vår hink, som så ädelt skyddat masttoppen, fastnar i buskarna, och där sitter den kanske än, som ett rött minnesmärke, för vi kunde inte hämta den.

Något skakade fortsätter vi mot målet, Attigny, och den sista slussen. Då kommer nästa prövning. Det blåser upp och på ett par minuter har vi storm vindar kring båten. Trots att vi befinner oss på en liten kanal går det stora vågor och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi har en tung, stadig segelbåt under oss. Det är en riktig tromb som far fram längs kanalen. Grenar och grus far i luften, vi måste fälla upp sprayhooden för att skydda ögonen, men efter 5 - 10 minuter är vinden normal igen. Vår enda skada : gästflaggan, trikoloren, far iväg med stång och allt. Au revoir!

En timme senare sitter vi på byns krog och äter bygdens specialite´, gratäng, skinka, korv med rött vin till. Livet är ändå rätt gott. Sture mår bra erfar vi från Sverige. Skönt!

27/4 Så kallad vilodag.

Detta innebär att vi sover lite längre,8.30, och äter lite långsammare.

Sedan drar mor till stan, medan far går loss på inredningen dvs. gör hål i skåpsväggen mellan vask och motorrum. Anledning: generatorn, som suttit i båten i 20 år får plötsligt inte plats utan slår och vibrerar mot väggen. Underligt.

När detta är åtgärdat, går far på fisketur med blå båtshake tillbaka mot slussen och förbi den för att leta efter fransk gästflagga sittande på liten svensk stång.

Passerar några fiskare som inte vet något om trikolor petite. Där kunde jag ha vänt men jag går vidare längs kanalen, tills jag kommer till den vridstång som vi öppnade slussen med dagen före. (Ännu ett sätt ) Ingen stång. Fortsätter 100m . Vad skådar mina blå ögon ? En liten, tapper fransk flagga flyter fridsamt på svensk pinne 4 m från stranden. Far sträcker sig ut med båtshaken. Räckvidd

3 m . Förgäves. Försöker paddla in den . Går ej. Hittar ett enormt vasstrå. Räcker nästan. Gör åverkan på naturen och bryter en torr gren. Äntligen. La France är räddat. Marscherar skrattande tillbaka med bytet . Mor sover. Hon blir chockad av mötet men glad. Far ska sedan fästa flaggan på plats. Det blåser hårt. Far tappar en fin sax, som studsar 2 ggr på däck, innan den elegant försvinner ner i djupet. Bingo!! Far går efter detta fiasko ner i båten för att äntligen avslöja var läckan är. Lägger sig in över motorn med ficklampa i hand och ser en strid ström av droppar komma från sjövattenpumpen. Impellerns plats. Den sitter på vår båt oerhört väl dold bakom motorn, men visst borde vi sett det tidigare.

Nu behöver vi hjälp. Läser instruktionsbok. Packningen!! Stänger bottenventilen och ringer ett antal samtal. Hopp finns!! Humöret stiger och får hjälp av god mat från mor.

28/4 Attigny- Asfeld 25 M. Summa 1047 M..8 slussar ner. Totalt hittills 87 slussar.

Småregnigt men stigande temperatur. Denna dag öppnas slussportarna med hjälp av samma teknik som den sista igår, dvs. man glider fram till en stång som hänger över mitten av kanalen och vrider den ett halvt varv. Dagens farlighet kunde ha blivit den värsta så långt!! Vid en av slussarna händer följande: Jan står på fördäck, tar tag i stången och vrider den. Vi har lite för hög fart . När Jan släpper taget, far stången bakåt och fastnar i vår mast, som ligger uppallad på en hemmagjord X-ställning. Under några kritiska ögonblick, medan 5 ton båt rör sig framåt, lyfter stången i masten ,innan den släpper med en smäll. Masten ligger kvar och darrar och rorsman Agneta, som står rakt under den, är intet ont anande, medan Jan , som sett allt, torkar svetten ur pannan. Fy, vad otäckt!!

Resten av dagens etapp går fint. Det är 27 grader, när vi kommer till Asfeld och underbart väder.

Arne Nilsson , som tipsat oss om övervintringen i Vierlingsbeek, ringer från Stenungssund och ger oss ett telefonnummer till Volvo i Gent som har reservdelar. Härligt med vänner!

29/4 Asfeld- Vailly sur Aisne , 7 slussar ner.

Vi närmar oss så smått den stora floden Seine, men först ska vi klara av 2 bifloder, Aisne och Oise.

Dagen är dyster redan från början. Regn hela natten, stänk på morgonen, men det värsta är att pumpen nu läcker som ett såll. Alltså har vi bestämt att gå till Soissons, en relativt stor stad, och inte en meter till, innan vi fått tag på en pump.

Resan uppfylls av 3 saker. Pumpen som vi grubblar över, pråmar , som dyker upp från ingenstans och rör upp botten så att vattnet blir som en slamvälling, samt slussar som inte fungerar.

På ett ställe kommer vi ut ur slussen 10 m efter en pråm. Det är brett och härligt. Ane´ styr och plötsligt sitter vi fast. Mitt i rännan finns en dybank som vi kör in i med 5 knops fart. Det tar 15 min att komma loss. Utan vår nya trebladiga propeller hade det aldrig gått. På en sträcka av hela 20 km utan sluss kommer vi ifatt en pråm. Till slut tröttnar vi på att ligga bakom den illaluktande farkosten och försöker ta oss förbi. Då gör pråmen plötsligt 5 knop och vi tvingas upp i hela 6,4 för att komma förbi. I dessa smala vatten är en pråm som en sugpropp. Först kommer en vall med vatten, sedan ett våldsamt sug.

Första slussen utan stång har radar. Tror ni det fungerar? Vi viftar och ropar och sen ligger vi och väntar en halvtimme, ringer pratar franska, förstår ingenting mer än "ecoute" (förstått) Till slut kommer en liten vit Renault, porten öppnas, vakten rycker på axlarna och säger: "moderne teknique". Tre slussar senare händer samma sak. Detta försenar oss så att vi inte når Soissons utan får ligga i en liten by vid fin gräsmatta med båtkölen säkert inkörd i dyn.

Det måste bli Soissons imorgon, för genom den gode Arne Nilssons försorg har vi ringt många samtal till Göteborg, till Volvos centrallager i Gent (Belgien) och hör och häpna. Kanske får vi en ny pump oss tillsänd i S. om ett par dar. Sedan kan kanske den lugna semestern börja. Idag har vi pumpat en gång efter varje sluss. Jobbigt. Inget roligt. Arne ska få en jättewhisky när vi nån gång träffas. Vi har aldrig sett karln mer än på foto, men han har seglat mer än tio år i Medelhavet på 80- och 90-talet och har gett oss många goda råd .

30/4 Vailly sur Aisne (som uttalas än) - Soissons .3 slussar. Totalt 97.1085 M

Valborgsmäss har regn med sig. Igår kväll var det så fint att vi hade svårt att slita oss från det granna vädret och solnedgången.

Jan är på hugget och uppe redan 6 och kl. 8 är vi iväg. Två dubbelslussar med personal och en enkelsluss strax före staden och så är vi framme. på 2 timmar.

Flodhamnen verkar fin men är dessvärre stängd. Öppnas i juli!! Hamnkontoret används som skola. Toaletterna stängda.

Vi går till turistbyrån och får hjälp av en engelsktalande flicka. Hon ordnar taxi och ringer till Volvo i Soissant. Vi far dit och får veta , mycket artigt och mycket franskt, att den firman inte alls vill befatta sig med vår pump. Det hjälper inte med böner. " Vi säljer lastbilar."

Efter många om och men ringer vi till Gent och får dem att lova att skicka pumpen till Reims, som ligger 50 km bort. Välsignade mobil. Utan den hade vi stått oss slätt.

Fram på dagen slutar det regna och vi letar upp simhallen och får en underbar dusch strax innan man stänger. Vad vi inte visste var, att i Frankrike badar man inte näck tillsammans med barn. Inte undra på att barnen fnissar och pratar bakom våra ryggar. Jag slipper undan , men Agneta får en sträng tillrättavisning av en badmadam. På kvällen mat på en liten indisk restaurang, där dottern, 16 år, blir mycket intresserad av 2 gamla svenska lärare. Vi har mycket trevligt med henne. Hon pratar engelska.

1/5

Helgdag naturligtvis. Inga röda flaggor. Vi går i väntans tider och tar tåget till Paris. Det som med båt tar 5 dagar tar 1 timme med tåg. Väl framme lär vi oss snabbt! hur metron( tunnelbanan) fungerar och far till Place Charles de Gaulle och Triumfbågen. Massor av folk, 90 % utländska turister, men så är det också något att titta på. Vi drar oss sakta ner längs Champs Elysee´ och njuter av alla blommande kastanjeträd. Där blommar tom. en jakaranda. Vi passerar Place de la Concorde med alla dess statyer och den jättelika egyptiska kolonnen, vidare genom Tuilerierna , dvs. den gamla kungaborgen, nästan 700 m lång.

Fantastiskt för oss , som aldrig varit i Paris förut. Sedan skulle vi sett Mona Lisa på Louvren, men där var stängt. Vi promenerar i stället ner till Seine och får se Eiffeltornet på avstånd. När vi återvänder är vi överens: Paris är en av de vackraste städer vi sett.

2/5 En av de mest dramatiska dagarna i vårt båtliv. Utan båt!

Jan påbörjar borttagningen av den gamla sjövattenpumpen. Ane´ går till turistinformationen och är där, när de öppnar kl. halv tio. Ingen från Reims har ännu ringt, om att den nya pumpen har anlänt dit.

Vårt vatten håller på att ta slut. Inget vatten vid kaj. Desto mera i och kring båten. Ane´ fyller en 2 l flaska på "turisten", alltid något. Det går inga tåg från Soissant till Reims men väl bussar. Dock inte så ofta. Obs. att det som vanligt , när något ska repareras, är fredag. Lördagar stängt!!!

Ane´ tar ut 300 euro på Visa, vilket ska visa (ha) sig lyckosamt.

Jan har lyckats ta bort allt det gamla utom en nedre bult, som sitter som synden, genom att lägga sig in över motorn med benen delvis i luften.

Allt prövas, alla verktyg används, men bulthuvudet blir bara rundare och rundare. Det blir många samtal till Lars Åsen, som är en sann vän. Han ringer och SMS:ar, alltid med nya tips och råd. Båt-Göran blir inkopplad och han förklara att det inte står rätt i handboken. Vi måste värma , knacka och såga för att lyckas. Jan är genomsvett, Ane´ mår illa.

Kl. kvart i två ringer man från De Molin (Volvorepr.) i Reims. Pumpen kan hämtas. Inga bussar går som passar. Man stänger i Reims kl. 17. Vi måste snabbt hyra en bil. Vi har fått några adresser på turistbyrån. Första stället . Alla bilar uthyrda. På det andra får vi napp. Det är långt att gå. Kvart i 3 kör vi ut ur stan i en liten Renault. Vi njuter lite av naturen längs vägen, inte mycket!

När vi närmar oss Reims slår det oss att detta är en stor stad , mycket större än vi hade tänkt oss. Den är som Göteborg ungefär. Och här ska vi kunna hitta en adress, och vi har bara en timme på oss, drygt. Vi ser plötsligt en skylt, där det står Gendarmerie: Utan att tänka kör Jan av motorvägen och bromsar in utanför ett poliskontor. J. rusar in och efter en stunds palaver på diverse språk, har vi fått poliseskort genom staden. Det verkar som om även polisen har svårt att hitta. Vi kör alltså efter en polisbil med 2 poliser i, genom stadsdelar med våldsam trafik, blir omkörda av bussar och skåpbilar, så snart mister vi kontakten med polisbilen. Då är de så hyggliga att de kör åt sidan och väntar in oss. Vilka gentlemän!!! Färden går vidare och efter en stund stannar polisbilen och vi får reda på att här någonstans är det. Vi tackar för all hjälp och polisbilen försvinner. Det finns inga nummer på husen ,så vi kör lite planlöst runt och letar, håller på att krocka i en rondell, och känner oss allt mer desperata.

Vi går in i en videobutik och kassörskan ritar en skiss, och tänk; vi hittar. Det är ganska långt från den plats, där poliserna lämnade oss men ändå i rätt område.

Nu är klockan halv fem . Vi rusar in på lagret. Många vänliga men enbart fransktalande människor. När pumpen plockas upp håller Jan för huvudet och stönar: Det är inte rätt pump! Agneta sätter sig i trappan. Hon håller på att svimma. Pumpen liknar inte den Jan slitit med hela dagen. Jan ringer Belgien och frågar. De säger att det finns bara en slags pump och efterhand sjunker det in även hos Jan. Det måste vara rätt!

Så ska vi betala. Kl. är strax 5 och bilen ska lämnas 6.Jan lämnar sitt VISA-kort. Det fungerar inte. Agneta lämnar sitt: Samma sak . Chefen ingriper.

När även han misslyckas , slår han ut med armarna och säger: Vår apparat är för gammal. Den klarar inte svenska kort: Det är då Ane´s pengauttag kommer till nytta. Räkningen är på 357 euro och vi lyckas skrapa ihop 340. Resten bjuder chefen på.

Nu gäller det att ta sig ur denna stora stad. Vi kör mot Paris och det visar sig vara en riktig chansning. Gasen i botten. Tänk att en liten bil kan gå så fort.

Skylten Soissant dyker upp , och 7 min i 18 är vi på bilfirman. 1300 kr kostar det, men det var det värt.

Vilken dag!! Men vi hade verklig tur och lyckades. På kvällen får vi flera SMS från Sverige. Tänk, vad vänner är underbara!

3/5

Vi går upp redan 8 för att ta bort den gamla pumpen. Efter att ha prövat knackning, uppvärmning m.m. återstår bara en sak: sågning med bar tumme. Bulten sitter under pumpen, så Jan får återta sin invanda ställning: liggande över motorn med huvudet stött mot en balk för att hålla balansen. Det känns ganska hopplöst att efter en kvarts jobb med bågfilsbladet avbrutet och löst i handen, bara ha kommit 1 mm ner. Men 2 timmar senare, med svetten forsande, kan Jan ta kaffepaus. Bulten är av.

5 minuters arbete och allt det gamla är borta. Vi hade under gårdagskvällen bestämt oss för att den nya pumpen var den rätta, trots alla skillnader.

Ytterligare 5 min. och den nya sitter på plats. Det svåraste är nu att få dit rör och slangar. Till slut går det och vi startar motorn. Inget kylvatten!!

Finns det ingen impeller i pumpen? Jan drar runt svänghjulet och kikar genom pumpens "överhål". Visst är där något som rör sig. Impellern måste helt enkelt vara där. Jan kommer ihåg ett råd från Roland H.: Häll lite vatten i insugsslangen, innan du startar. Vi gör så och drar runt för hand. Stor läcka längst ner mot backslaget!! Stänger bottenkranen och dyker ner bland rören. Ommontering. Agneta håller andan. Start. Låt motorn gå. Allt tycks tätt. HURRA!!!! ( Nu 5 år efteråt kan vi konstatera , att båten varit föredömligt tät alltsedan Soissons)

Ane´ belönar Jan med 4 st. små plataner, som hon helt frankt grävt upp i en park. De levde f.ö. när vi kom hem. Vi satte 2 av dem på vår tomt, där de vuxit upp till tysklönnar!!! Snopet.

Ane´ har också hittat en camping 1 km bort, där vi kan duscha av oss svett och olja. När vi kommer hem till båten, kommer våra nya båtgrannar från Guernsey

över och vi har en trevlig stund. Kul att prata engelska. Agneta bjuder på hamburgare och vin. Vi mår äntligen bra , ringer Lars Åsen, SMS:ar till Arne N. och tackar för all hjälp.

4/5 Soissant- slussen i St. Maxenne. 8 slussar ner. 35 m.

Detta är en av de lyckligaste dagarna i vårt båtliv. Det är TÄTT!! Vi börjar så smått tro att Jan lyckats få bort den eländiga läckan. Hela förmiddagen är vi spända och pumpar med täta mellanrum . Inget vatten.

Det är skönt att lämna Soissant. Sista natten har det varit buskörning med mopeder och bilar. Efter 8 perfekta slussningar ligger vi nu förtöjda bakom en pråm . Vädret är underbart. Livet leker.

5/5 . 5 slussar nedåt på Oise

Blött och kallt men vi är uppe och iväg kl. 8.Medström och tur med öppna slussar gör dagen effektiv. Svarta svanar, kungsfiskare, röd hästkastanj och vacker skogglider vi förbi. Båten är TÄT. Vi når Seine vid staden Conflans och lägger oss i den ändlösa raden av pråmar. Rakt innanför oss lyser en skylt: VNF. Det är bolaget som sköter alla slussar i Frankrike och som vi jagat för att, som de ärliga svenskar vi är, betala vår vignett, dvs. genomfartsbiljetten för alla kanaler i landet. Cirka 2000 kr kostar det hela . Inte mycket att orda om.

Alla pengar slut. Upp på stan och fråga efter bank. En äldre man förklarar noggrant. Vi stretar på i regnet. Då kommer den snälle mannen efter oss för att se till att vi går rätt. Vilken vänlighet.

6/5 Conflant- Boulogne Billancourt. Motström . 2 stora slussar

Köpte nya kanalkartor i går. De är mycket tydliga och bra. Seine är stor och påfallande lugn. Vi är långa stunder ensamma om vattenytan. Denna dag råkar vi ut för 2 otrevliga pråmskeppare. I fall nummer ett tycker skepparen att vi inte håller undan tillräckligt. Till slut ligger han 3 m bak oss och pressar in oss bland trädgrenarna. Tur för honom att inte Harmonis kapten har något vapen till hands!! Den andra incidensen inträffar, när vi lägger oss utanför en pråm och gör fast. Det skulle vi ej gjort. Vi får oss en rejäl utskällning. Det hör till saken att vi flera gånger gjort så och fått godkänt. Cést la vie!

Mot kvällen kommer vi in i Paris norra förorter och studerar fascinerade alla dessa husbåtar, allt från rena ruckel till flotta hem med egen gräsmatta.

7/5 In i Paris!!!

1205 M totalt,113 slussar. Denna dag en. Vi hade haft en hemsk natt. Brädan knakar mot kajen.

Klockan 23 kommer en stor turbåt och pressar sig in bakom oss med dånande motorer. Pust!! Vaknar kl. 1 av ett knackande ljud. J. går upp och kollar. Då ligger en hel procession av skräp, flaskor m.m. mellan båten och kajen.. Strömmen vill föra dem förbi båten men en nitisk fender stoppar följet. J. lyfter upp fendern, som vi f.ö. fått av goda vänner, ur vattnet och sakta men säkert försvinner hela följet i mörkret.

När vi åter ligger i den sköna bädden hörs ett väldigt dån och vi tänker: Nu blir vi bortkörda. Vi tittar ut. Ett väldigt pråmtåg går förbi och river upp våldsamma svallvågor. Efter detta relativt lugnt.

På morgonen lämnar vi platsen kl 9 efter det att en mycket vänlig vakt talat om att vi inte får ligga där. Som om vi inte visste det.

Långsamt och värdigt tuffar vi nu in i en av världens mest berömda städer. Medan stadens människor rusar, cyklar, tutar och stressar , tar vi oss förbi Eiffeltornet och de 27 vackra broarna. Vi rundar Notre Dame och kommer snyggt in i slussen till Port de Arsenal. Hamnen tycks full av båtar, men hamnkapten anvisar oss plats . När vi närmar oss den, fylls vårt synfält av en stor, vacker svensk flagga. Den satt på en synnerligen ombyggd Fortissimo, som tillhörde Birgitta och Bengt Larsson från Nora. Vi blir snart inbjudna till dem på ett glas rött. De planerar att ha båten i Medelhavet under flera år. Trevliga människor som dragit sig tillbaka från stressen. Som vi!

När vi går till vår båt, glider en stor pråm och flera turbåtar förbi i den smala ränna, som finns mellan båtraderna. De kommer från kanal St. Martin som går genom hela staden, delvis i tunnel.

8- 10 maj

tillbringade vi i Paris. Vi utnyttjade tiden bra och hann se många av stadens berömda platser. Vi är inga stadsälskare men här kunde man stannat mycket länge utan att det skulle blivit tråkigt.

Lämnade staden och gick en kort sträcka och lade till strax framför en sluss. Det var skönt att ligga och kika på andra som slussade. Vi höll på att sätta i halsen, när en passagerarpråm, minst 100 m lång, vände i bassängen och for mot Paris igen. Tala om mm- precision.

11-14 maj 3 fina dagar i Moret sur Loing.

Vi gör den sista delen av Seine utan problem och viker av in på en biflod: Loing.

Slussarna går bra , men det är skitigt och lite äckligt för Jan som måste klättra upp för algkletiga stegar, för att lägga om tamparna. Vi puttrar förbi några riktiga överklassvillor: Paris förorter. Vi fastnar för den lilla staden Moret på flera sätt: för det första är det för grunt vid alla bryggor och för det andra är Moret en helt ljuvlig, tror vi, typisk fransk småstad, full av rosor och andra blommor, vackra , gamla hus och inte minst fina restauranger. Under tiden vi ligger där går slussvaktarna i strejk, vilket för vår del inte gör så mycket. Vi njuter!! Här träffar vi bl.a. ett engelskt par som köpt en pråm, 30 m lång, som de lever i för gott.

14 maj 10 slussar upp. Summa 131.

Vi lämnar Moret. Strejken är slut och vi får vänta på alla pråmar, som inte rört sig på några dar. Vi hamnar i ett "tåg" med ett kanadensiskt sällskap, som har en hyrbåt, bred, flat och bekväm, samt en motorbåt från England med en ensam man, Bob, ombord.

Kanalresan 19 maj -29 maj 2003.

Saint Satur- Cours les Barres 24 M. 9 slussar upp.

Det regnade våldsamt hela natten och vi var tveksamma till att fortsätta. Men upp kom vi och i regnet gick vi några hundra meter till en stormarknad (supermarche´). Där köpte vi bl.a. vattenslang och kopplingar, som vi saknat länge, samt diesel. Dieseln körde vi till båten med "säckakärran", mycket användbar.

Vi kom iväg vid 10-tiden och det öste ner hela dagen. Det var det ena att minnas från den 19:e, det andra var att bortsett från en slussvaktare, som hade mysiga blommor vid slussen, så fick vi ingen hjälp av någon. Alla stod bara och tittade surt på oss och Jan fick klättra som en galning i blötan upp för smutsiga stegar och lägga om tampar. De tyckte väl att det var vårt fel att det regnade. Till råga på allt ville de sen ha hjälp med utslussningen. Gud, så sura vi var!! Vi hälsade knappt på dem.

Vi hade bestämt målet i förväg, en mysplats, och därför tuffade vi förbi en stor hamn med dusch och fin service.

Nu sitter vi här i Cours med el, vatten, kall dusch, "hål i golvet toalett" men med vacker omgivning. Harmoni står fint förankrad med kölen i botten för andra gången denna dag. Första gången var vid lunchtid, då vi satte oss i dyn, hoppade i land och band båten som en annan häst vid ett träd.

20 maj Cours- Decize 30 M , summa 1391 M, 8 slussar upp, summa 193.

Fullt jobb att komma loss ur dyn. Försökte backa men det var lönlöst . Vi fick vrida ut fören och ge full gas, så lyckades vi tugga oss iväg. Fin dag med snälla slussvakter. Hade på slutet sällskap med hyrbåt. Fyra tyska män ombord.

Jan fick hjälp och slapp klättra! Decize är en fin gammal stad med alldeles utmärkt vin att tillgå efter varm dusch och god middag.

21 maj Decize - Garnat 15 M , 6 slussar upp.

Typisk båtfrukost:

Tevatten på (rödsprit tar tid , när man värmer), 2 skivor bröd till J., en till A. Var sin yoghurt, prat om väder, kommande resmål och hemlängtan. Titt på termometern, samma fleecekläder varje dag. Ingen vårvärme precis.

Denna dag kom vi iväg 10, efter det att A. varit i stan och postat brev till Sverige. Fick sällskap och mycken hjälp av tyskarna . 6 perfekta slussningar .

Nu ligger vi långsides vid flytbrygga med 2,6 m vatten i Garnat. Här bor ett berömt engelskt författarpar i ett hus som alltid står öppet. Deras husbåt Rosie ligger vid bryggan. Vi har nu kl. 17 intagit ostbricka a la A. och vin a la J. och är lagom lummiga och trötta.

Det har varit en fin fågeldag med stork, 20-30 bruna glador, ormvråk, tornfalk och till slut en blå blixt som for förbi, en kungsfiskare.

Garnat- Digoin 22 maj 22 M, 9 slussar upp.

Vi lämnade en av de finaste båtplatserna dittills och vinkade adjö till australiensiska grannar. De var seglare och tyckte inte om kanalbåten de hyrt. I slussarna är de väldigt svåra och kanar runt lite hur som helst.

Vid lunch la vi till i dyn vid en by och köpte färskt bröd. Kom sedan inte loss men vänligt båtfolk knuffade ut oss. Fin dag med många fåglar.

Plötsligt tjöt det till i motorn. Nej, inte nu igen. Hemska tankar flög genom hjärnan. Men J., som numera är båtmekaniker, fixade detta lätt.

Smutsig och dan fick han dit fläktremmen som hoppat av.

I övrigt en riktigt fin resa till Digoin över ett par vackra akvedukter. Nu ligger vi fint vid flytbrygga. Här i södern är servicen mycket bättre, dusch både här och där!! Köpte poletter och hann precis blaska av oss före stängning.

Sen hände det omöjliga; vi kom inte ut. Klockan var 18 och allt stängdes då.

Vi fick några ångestfyllda minuter, innan hamnkapten hörde våra rop och släppte ut oss. Baklås kan man kalla det.

Sedan lyckades J. tappa några öl i en butik. Mycket pinsamt. Vänliga människor hjälpte oss att torka upp.

Vi gick efter god pizza-omelett-glassmiddag ut till akvedukten, där vi fick en underbar vy över floden Loire och betande Charolaiskor.

23 maj Digoin- Palinges 17 M, 9 slussar upp.

Hittills hade vi efter Paris i stort sett färdats utmed Loire, Frankrikes längsta flod och kanske också den vackraste. Tyvärr är floden för grund så man har byggt en kanal vid sidan av. Därför fick vi inte se så mycket av Loire.

Nu skulle vi in på canale de Centre som binder samman Loire med de östligare Saone och Rhone. Sista kanalen alltså!!

Det blev en mycket het och vacker dag. Över 30 grader och en barometer som sjönk 50 mm på 24 timmar.

Direkt ur dagboken: Harmoni ligger snyggt inkörd i dyn för kanske sista gången denna resa. Vi har legat och slöat i en ekdunge och tittat på betande kor. Vi befinner oss i området Charolais som har givit namn åt den vita , i Sverige så vanliga korasen .

Annars började dagen med att Jan tog farväl av vackra Loire med kikare på magen. Efter frukost gick J. och införskaffade en ny fläktrem, och monterade den. Den satt kvar i 10 sekunder , fel bredd. På med den gamla igen.

9 eleganta slussningar och nu sitter vi här och inväntar ovädret.

24 maj Palinges- Montceau les mines ( gruvstaden). 12 M , 8 slussar.

Den finaste kanalen hittills. Sällskap med kanadensare i hyrbåt. Bra slussning i det åskvarma vädret. Fått SMS från Lars Å. om ovädret! Skönt att vännerna känner med oss!!

När vi gick in i staden Montceau skulle vi öppna slussen genom att dra i en lina som hängde ner från en bro. Det gick fint att nå den men sen fastnade den i vår liggande mast , vilken nästan lyftes ur sitt läge (över våra skallar). Kunde gått riktigt illa.

25 maj Montceau- St. Leger. Mors dag och Åses ( vår ena dotter). 17 M samt rekord i slussning, 28 st.

Vi nådde toppen efter 9 slussar och sen kanade vi neråt.

Det regnade men inte så farligt som vi trott. Fick sällskap av en fransk båt med ett par ombord och med dem hade vi sällskap hela dagen.

Vi avverkade den ena slussen efter den andra i en rasande fart.

Slussarna var här automatiska och vi hade hela dagen en bil som följde oss och såg till att allt gick bra. Fin servce.

Vi har nu blivit riktigt bra på slussning och Harmoni sköter sig som en ängel.

När kanalbåtarna utan köl dansar hit och dit i vattenmassorna går H. som Sven Duva rak och stolt och bara klarar detta!

Hon går in i slussen som ett spjut och när vi väl fått fast henne ligger hon pall.

När slussen är röd, dvs. någon kommer från andra hållet, backar hon snällt eller ligger helt stilla och väntar på sin tur.

I dag hade vi väldigt lite kylvatten och vi väntade bara på kokpipet.

Troligen hade en plastpåse fastnat över insugshålet. Problemet försvann i en sluss.

Kl 17 kom vi till St. Leger, duktigt utmattade men stolta.

Vi hade läst mycket positivt om hamnen. Det var bara det att det var fullt.

Vi försökte framför en av alla dessa bopråmar. Pang! Sten i botten.

Backade ut och försökte vid kapteneriet. Bom i en ny sten.

Backade ut igen och observerades av en ensam spansk gentleman son vinkade in oss att ligga utanför hans båt. Han bjöd på whisky också. Hyvens kille!

Nu måste vi gå till honom med en pernod, en fransk "stänkare".

A. hade som vanligt bjudit på en supermiddag i ösregnet och sen satt vi och myste under tältet. Tänk, jag trodde att vi skulle huka oss under solskyddet, inte tältet. I morgon Saone!!

26 maj. Saint Leger- Chalon sur Saone 19 M ,1493 totalt, 18 slussar ner, 271 tot

Fin gästhamn i St, Leger. Ren , fin dusch och toa. Vi var uppe tidigt och hade bestämt med den trevlige slussvakten att vi skulle försöka komma före en penich, en passagerarpråm. Det gick nu inte utan vi fick ligga och vänta. När vi sedan kom i väg, körde vi snabbt ifatt penichen, som kröp fram med 3 knop.

Den körde sakta för att folket ombord skulle få se mycket, men för oss var det oerhört enerverande och det var stört omöjligt att ta sig förbi i alla dessa hårnålskurvor. Ingen spikrak kanal där inte!

Vi tog i stället paus i en liten stad och åt en riktigt fransk middag. Otroligt gott.

Sen fortsatte vi vår färd med massor av slussar kvar men nu var vi ensamma, så det gick både fort och bra.

Den sista slussen var enorm , tyckte vi, 11m djup, men där fanns flytpollare så det gick galant. Däremot hade vi vissa problem uppe på höjderna. Dels blåste det kraftigt rakt bakifrån, så vi hade svårt att hålla båten, dels var det så mycket vatten i slussarna , att våra fendrar inte gjorde någon nytta. De la sig på sidan och hade ingen vägg att skava mot.

Äntligen kom vi ut på floden. SAONE. Konstig känsla att se denna jätteflod , när vi var vana vid alla de småkanaler vi glidit på ända sen Seine.

Vi gled medströms några km och svängde sedan av på "avtagsvägen till Port de plaisence (småbåtshamnen). Här fick vi genast hjälp att hitta fin plats långsides flytbrygga. Slut på dyparkeringar!! Massor av dyrbara farkoster trängdes . Vi var bland de minsta. För första gången ser vi segelbåtar med fälld mast och bland dem tom. en svensk. Det var en Beneteau "Hector" med ett göteborgskt par. De var på väg hem efter 3 år .Trötta var vi båda,så vi bestämde att den 27 skulle bli vilodag.

Vi avslutade dagen med en promenad i 20 graders ljummen värme i denna relativt stora stad.

27 maj. Vilodag i Chalon.

Vi sov länge, tog det lugnt, gick och tittade i hamnen. Trevliga människor, bl.a. mötte vi en holländare, som vi träffat på i Belgien. Han framförde en blå , låg och bred motorbåt av racertyp.

Vi fortsatte upp i staden , som var mysig med hundratals cafe´er och restauranger. Där fanns en stor vacker kyrka i Notre Dame -stil och vi såg också en målning på en husvägg, som var enormt fin ,. Man fick känslan att man kunde gå rätt genom väggen.

Eftermiddagen ägnade J. åt båten , medan A. besökte den största stormarknad vi sett med över 50 kassor.

På kvällen gick vi till domkyrkan på konsert och fick höra bl.a. Schubert framföras av stor orkester, fin kör, bra solister och utmärkt dirigent.

28 maj. Chalon-- Macon. 32 M (1525) 1 (en) sluss ner. 272 totalt.

Handlade diesel och motorolja och lite frukostmat. Kom iväg vid 10-tiden.

Floden var bred, mäktig och grann. Dagen var het, 35 grader, trots soldis. Vi såg nästan inga båtar på hela dagen, 2-3 pråmar mötte vi och blev omkörda av lika många snabba motorbåtar. En sluss skulle vi genom. Vi var rädda att det skulle vara en stor rackare , men det visade sig att den bara var 2,5 m .Skönt… Vi hade blivit lite allergiska mot slussar vi det här laget.

Vi såg en massa fina fåglar under dagen bl. a. sommargylling, svart svan!!, silkeshäger och skäggtärna. Storspoven ropade och vi njöt av den breda floden och den fina utsikt den erbjöd vana vid trånga kanaler, som vi var.

Väl i Macon, som är en stor stad , hittade vi snabbt småbåtshamnen. Den var väldigt väl skyddad i en vik utmed floden. När vi såg den , började vi diskutera att lägga båten där över sommaren. Vi bestämde oss för att sova på saken!

Under kvällen blev J. av med sina viktiga hjärttabletter . Efter att ha vänt upp och ner på hela båten, hittade vi dem. I spinnakerpåsen. Där låg också J.s sedan länge försvunna gympaskor. Tablå!

29 maj. Arbetsdag i Macon.

Vi gick upp kl 8 och packade och tänkte. Sen gick J. och förhandlade med hamnkapten och vi fick ligga 75 dar för 400 euro. Billigt tyckte vi. Översyn ingick! J. bytte olja . Oljefiltren slut. Fick sätta dit det gamla.

Ane` gick för att hitta busshållplats. Hon kom vacklande tillbaka. 32 grader och svetten rann om oss. Vi beställde taxi till TGV stationen (TGV är världens snabbaste tåg, 250-300 km/tim). De 3 km till staden gick vi igår, det får räcka.

Vi fick åka fint, men vart kör hon? Ut genom stan, bebyggelsen försvinner. Är vi lurade? Vi frågade. Hon (chauffören) skrattade och sade: Vi är snart framme. Efter 7 km trodde A. att vi var på väg till Lyon, men då svängde vi in på stationen. Så långt utanför har man alltså byggt den helt nya järnvägen. Den sparar kanske tid men knappast miljön! Taxin väntade och vi köpte biljetter för 1000 kr var till Vierlingsbeek, där bilen väntade. Billigt.

Taxin körde oss till staden. Vi beställde henne till morgonen därpå och sen tog vi igen oss med en kall öl, innan vi långsamt promenerade till båten. A.s knä värkte, det mår inte bra. Vi gick längs Saone , som på kvällarna delvis är avstängd för trafik. En smal ränna är kvar till den och resten upptas av olika vattensporter. Denna sköna kväll kunde vi se rodd, segling, kanoting samt dessutom vattenskotring.

Fint att skåda för de hundratals människor som flanerade. Saone var den vackraste floden hittills.

Molnen tornade upp sig och åska var på gång. Dags att åka hem till Sverige!

Hemresan.

TGV till Paris, byte till annat tåg till Bryssel, Byte igen och byte igen.

Vierlingsbeek där vår "lyftvärd" van den Boegaard kom och mötte. Startade bilen, som aldrig stått så länge. Den spann fint men så kom chocken. En holländare kom fram till oss och sa: Er bil läcker !! Vi vågade oss till en verkstad, där efter en nervös väntan en man kom ut och tittade: Det här ser skumt ut, sa han . Jag måste be chefen titta.

Chefen kom, böjde sig ner och tog lite av vätskan på fingret. När han luktat, sa han småleende: Ni kan åka. Det är vatten. Det var vår första bil med AC , och nu vet vi att det ska komma vatten!!!! Bilresan hem inget problem: